Min mamma kan allt

Skrivet av jenniekm, 29 maj 2011 · 1 kommentar 

Min mamma kan (utan att överdriva) precis allt. Sticka, laga underbar mat, tapetsera, ekonomi, inreda, franska, tyska, italienska, estniska, fixa världens bästa fester, you name it. Dessutom vet hon allt och är omöjlig att slå i sällskapsspel. Hon är också snygg, har stilen och har alltid fattat grejen.

Jag ringer mamma varje dag. Om litet och stort, allt och ingenting. Jag kan prata om allt med mamma och taket har alltid varit skyhögt hemma. Högre än i de flesta hem kan jag tro.

Jag kan ju försöka inbilla mig att jag nu är vuxen, med eget hem i en stad långt bort där mamma inte har någonting att säga till om. Men visst faller jag alltid tillbaka till att göra det mamma sagt, hon får liksom alltid rätt i slutändan. Ända sedan barnsben har mamma på ett ögonblick skiljt agnarna från vetet när det gäller mina kompisar och fått rätt varenda jäkla gång.

Nu för tiden lär jag känna mina föräldrar även som egna individer, inte bara som päron. Det är spännande. Mamma är inte bara mamma, utan den i särklass coolaste människa jag känner. Uppväxt med hårt arbete på en bonnagård, och idag en kvinna med stil och klass bosatt i Tallinn.

Allt med mamma är dock inte positivt. Här följer en liten lista med saker som kan vara mer eller mindre negativa:

1. Mamma, sluta googla sjukdomar när jag ringer dig med mina symptom. Jag är hypokondriker och blir inte hjälpt särskilt mycket av dina expertutlåtanden.

2. När jag ringer och ynkar mig över att jag minsann får äta krossade tomater till middag så ska du inte säga ”vad gott”. Du ska säga, ”jag sätter in en femhundring”.

3. Jag har körkort. Har man körkort så är man en mycket lämplig bilförare. För det har Trafikverket sagt, så det så.

4. Sluuuutaaaa tjaaaaaaata! Bara för att vi umgåtts mer än tre dagar i streck så betyder inte det att min ålder reducerats till tretton. Så fort jag är på väg till tåget för att träffa familjen, dvs så fort hon kan känna vittringen av mig så börjas det: ”Har du packat kläder och så?”.

Vi är otroligt lika, mamma och jag. Lika envisa båda två till exempel. Ibland undrar jag hur hon har stått ut med mig. Men jag har alltid fått vara den jag är, och trots mycket bråk och stök under tonåren så visste jag att den varmaste platsen på jorden är bredvid mamma, i soffan en fredagskväll. Särskilt varm kändes den efter en jobbig period när jag var runt 18 år. Då hängde jag mest runt mamma om helgerna just där i tv-soffan, med vin, goda ostar och om andan föll på, ett avsnitt av Törnfåglarna.

Saker vi delar, bara du och jag:

Kent
Törnfåglarna
Bonde söker fru
Ostbricka
Sömnparalys
Skor, fina lakan och parfymer (har dock inte ärvt din grej för rengöringsmedel…än)
Ramsan: Litta å ja, vi skulle gå sta, å plocke små blommor o bla. Men vegen va lång å skogen va trång, å litta mat i pösen vårrn

Hon är rolig också. Bland de roligaste jag vet. Jag älskar när vi har vår småelaka jargong när vi hänger. Så fort vi träffas så drar jag igång henne och hon vet vad som gäller och hakar genast på. Snackar skit om allt och alla och pappa säger att vi låter som två häxor där vi sitter och skrattar åt våra kommentarer. Pappa blir utsatt också. Varje gång vi ses allihop måste vi alltid skoja om pappas titel (utnämnd av någon hemsida) ”En av Sveriges bästa talare”, eller något annat pappa gjort/sagt eller fått. Och så sitter vi där och skrattar våra elaka skratt ha ha ha ha.
Mamma är också ruskigt duktig på att luras. Hon kan tuta i pappa vad som helst bara hon anstränger sig. En ovärderlig egenskap den första april.

Saker jag skrattar högt åt när jag tänker på det:

1. När mamma kom ut från Armani butiken i Stockholm, fullt med kassar och fnyste: ”Äh, nåt ska man väl skyla kroppen med”.

2. När mamma och jag var på IKEA och kommenterade folk och fick ett hysteriskt skrattanfall. Mamma gömde sig bakom en mindre hylla för att skratta färdigt.

3. När mamma och jag var på Gudrun Sjödén butiken i Malmö och gjorde en målande beskrivning av den typiska Gudrun Sjödén-kvinnan.

4.  När jag och mamma retade pappa med ”bonde söker fru – dansen”.

Mamma är den jag alltid vänder mig till när jag är ledsen och bekymrad. Hon är alltid grym på att trösta mig, och särskilt i julas så fanns det ingen som kunde komma ens i närheten av hennes stöd i mina bekymmer. Om jag är ledsen mitt i natten så ringer jag mamma och hon är som ett ljus, och ingen gråt kan komma ut bättre än att få gråta ut hos mamma när jag är riktigt ledsen.

Hur som helst. Jag beundrar mamma. Hon är häftig och kan allt. Om jag blir hälften så duktig på allt hon är grym på så får jag vara nöjd. Hon är min guru, min bästa vän, min tröst och världens bästa mamma.

Tack för allt stöd, tack för alla goda råd, tack för studentfest, födelsedagar och julaftnar som du alltid styr upp så bra, tack för att jag får, allt du ger, tack för att du alltid finns där, tack för att jag kan säga allt till dig, tack för att jag aldrig är ensam fast jag känner mig ensam, tack för att du är min mamma. Jag kommer aldrig att klara mig utan dig!

Jag saknar dig mest hela tiden och framför allt: Jag älskar dig!

 

Arkiverad under Jenniekm.s